Sofi utan e

Jag kan inte sova. Sitter uppe och kollar film istället.

Jag kan inte leva med mig själv just nu.

Jag känner mig som det svinet som alltför många karar har varit mot mig.

Kanske det var ett förhastat beslut. Kanske det var mitt undermedvetna som tvingade mig att skydda mig själv och försökte bygga upp muren ännu en gång.

Eller är det nu bara min omtanke om alla som spelar in. Det där att jag aldrig kan tänka på mig själv utan sätter andra före.

För är det nånting som jag hatar så är det när folk mår dåligt.

Usch, jag trivs nog inte att vara mig själv nu.