Sofi utan e

Jag kan svära på att ikväll när jag stänger ögonen kommer jag att se framför mig hur jag ställer in vitbalansen, tar skärpan, kollar irisen o kollar zebraränderna. Pluggar in micken och testar ljudet. Ställer helvetes stativet så att det för en gångs skull blir rakt. Och trycker på rec samtidigt som jag är reportern som trycker mig upp mot sidan av kameran. Samtidigt som jag står framför kameran.

Två dagars skolvecka kan också vara intensiv. Men samtidigt galet rolig. Att det kan bli så roligt när en klasskompis inte får förklarat och vi två andra inte förstår och håller stenhårt på vår ståndpunkt. Och att det blir så lätt att förstå när läraren förklarar.

Zebraränder fattar jag iaf innebörden av nu.