Sofi utan e

Läste nyss om en av Blondinbellas läsare som döpt sin dotter till Isabella, dvs efter blondinbella sj.

Ursäkta min cyniskhet, men den killen som är pappa till det barnet kan inte ha vetat om vem barnet döptes efter. Eller tror ni att en normal dude skulle gå med på att ens barn är döpt efter en ung bloggerska som kallar sig för blondinbella?

Min dag började vackert med alltför tidig väckning. Varför är det alltid så att när jag ska få sova lääääänge så då vaknar jag tidigt och kan inte alls somna om.

Efter ett par timmars soffliggande bar det iväg till skolan för att planera lite radioreportage. Känns som att jag via telefon blev slussad över hela halva österbotten. Men nu hoppas vi på Närpes efter att hon på andra sidan telefontråden sagt till Ida att "he gar nou bra he fö män däil i alla fall".

Efter ytterligare snorande sprang jag iväg på möte till Crystal. Kändes lite semi onödigt och lite semi oförberett. Lägg till att nattklubbschefen prata finska och jag svenska. Jehuuu men jag tror att vi kom fram till samma sak, hoppas jag iaf.

Nu återstår bara ett (hoppeligen) sista problem för denna dag. Att hitta fjärrkontrollen. jag förstår bara inte hur den hela tiden kan försvinna och sedan plötsligt ligga där framför ögonen. Märkligt.


P.s. Intresseklubben antecknar, I KNOW

Att en kusin samt en annan kusins fru gått med i gruppen "Vi som gillar sex mer än att städa!"


Jag klarade mig mycket bra utan den informationen.

Jag är troligtvis den sista på jorden att upptäcka denna finfina röst. Och dessutom kombinerad med en gammal goding är den ännu bättre.





Mellissa Horn och Lars Winnerbäck - Som jag hade dig förut

För de som känner mig så vet redan att jag är konstant förkyld. Jag blir aldrig frisk utan jag har mina stunder då det är "bra" och så har jag stunderna då det är åt helvete.

Allergi brukar dom flesta säga att jag har, men märkligt då att jag tagit otaliga blodprover och tester men ingen som hittar nåt fel på mig. Min egna diagnos är saknad av immunförsvar sen barndomens otaliga antibiotikakurer. Mellan jag va 2 och 14 år gammal kan man lätt säga att jag dunkade in en kur varannan månad. Sådär på ett ungefär.

Och nu har jag igen gått in i en värre period. Dom har varit många nu på sistone, kommer med en veckas mellanrum nästan. Men får väl kanske skylla det på vädret + att jag springer tillbaka till gymmet för snabbt när jag känner att jag inte behöver snyta mig en gång i kvarten.

De e väl lite såhär ja känner mig just nu antar ja

Är det någon mer än jag som tror att den här reklamfilmen handlar om att marknadsföra något klädes- eller skomärke? Var först när det kom till sista sekunderna som jag fatta.

Inget nytt här inte. Har en helt vanlig söndag.

Förutom att jag igår kväll tog en vända till sommaren och Tenala och Popkalaset 2010.

Kul var de men idag är de nog lite trögt.


Igår sommar alltså, idag slött och imorgon hänger jag på YLE. Helt vakio m.a.o..

En nära vän fick just ett obehaglit samtal.

Jag plockar nu snabbt upp lite grejer i lägenheten och springer över till siwan o köper öl och chips. Och erbjuder en axel att luta sig mot.



En lärare sa till mig en gång att vid trubbel så är en riktig vän inte den som frågar hur man mår, utan som säger skit vi har problem.

Jag antar att jag går under kategorin riktig vän isf. Hoppas det iaf.

TA INGEN SKIT!!!!

Va e de för jävla vits att fortsätta umgås med så kallade vänner som får en att må dåligt? Eller som går bakom ryggen på en? Eller som inte lyssnar? Eller som inte verkar bry sig? Eller som är självupptagna?

I could go on forever

Ja har en vän som ofta brukar kalla mig för en minigris. Orsaken går jag inte in på nu men det är nog menat i positiva ordalag.

Anyway så verkar mitt undermedvetna ha anammat detta smeknamn mer än vanligt den här veckan.

Mitt hem är min svinstia.


Usch!

Ikväll känner jag mig oerhört liten och ynklig.

Jag har bara för ett par dagar sedan avslutat ett beroende och abstinensen är grym. Det känns som att jag skulle kunna gå genom eld bara för att komma åt det som jag suktar efter.

Lägg på ett stycke månatligt besvär och ni har en lidande kvinna på Kyrkoesplanaden ikväll.

Länge sen sist nu igen. Därav ska jag meddela er att jag har två problem. Som egentligen inte är så jobbiga. Inte alls egentligen. Eller jo lite.

Det ena är att jag nu igen, mer bestämd än nånsin har inhandlat plåster och tuggummin. Nu jävlar ska det gå vägen!

Det andra är att min säng doftar man nästan konstant nu för tiden. Det är inte alls jobbigt, förutom på natten när jag ska sova. För det är ju så att jag tycker att det inte alls är illa. Men för en som inte har upplevt det här fenomnet på ett par år leder det till lite sömnlöshet. Men det är bara att vänja sig, och det är något som ja inte har alls något emot.

Just det!

De e mycke nu. Men inte för mycke. För än så länge trivs jag. Även om blodtrycksmätningen imorse sa något annat. Att jag kanske borde ta och lugna ner lite. Men att lugna ner lite var att jobba o göra research hemifrån på förmiddan idag.

Bläh. Senast 11 februari måste ja ha ner mitt blodtryck. Träna träna o leva hälsosamt tills dess.

"Att vara Jaro fan e som att vara buddhist - de e lika mycke lidande"





På god andra plats hittar vi snabbkursen i fotboll
"Man har en boll som man sparkar på"

Om det är normalt att sitta med tjockaste jackan inomhus bara för att det är så mysigt alternativt för att man inte orkat ta av den, är nog hon utan e ytterst normal.

Jag trivs så otroligt bra där jag är nu. Men det är väl sant som dom säger. Att det är dags att gå vidare till nästa stadie. Eller lämna allt. Antingen eller. Men oh jag vill inte, jag är rädd för att svaret på min fråga ska vara negativt. Men bättre förr än senare eller? Usch nej, konfrontationer är inte min grej, har aldrig varit och kommer aldrig att vara.

Fick just snabbvisit av käraste Marika. Det här var ju absolut nödvändigt att föreviga med ett enkelt foto.

Jag ger er:


Kinesen och Quasimodo

Jag kan svära på att ikväll när jag stänger ögonen kommer jag att se framför mig hur jag ställer in vitbalansen, tar skärpan, kollar irisen o kollar zebraränderna. Pluggar in micken och testar ljudet. Ställer helvetes stativet så att det för en gångs skull blir rakt. Och trycker på rec samtidigt som jag är reportern som trycker mig upp mot sidan av kameran. Samtidigt som jag står framför kameran.

Två dagars skolvecka kan också vara intensiv. Men samtidigt galet rolig. Att det kan bli så roligt när en klasskompis inte får förklarat och vi två andra inte förstår och håller stenhårt på vår ståndpunkt. Och att det blir så lätt att förstå när läraren förklarar.

Zebraränder fattar jag iaf innebörden av nu.

Ute är det just nu så jävla kallt att på vägen hem från skolan (enorma ett och ett halvt kvarter att gå) hann tårar rinna ur ögonen och genast frysa fast på kinden.

Jag hade helt på sant tänkt ta mig till gymmet idag men jag går inte ut i den kylan på ett tag nu. Jag får vara uppsväld a'la julskinka 09.

Uppsvälld är det nya svarta.

Nu får det vara slut på festandet för en tid. Har aldrig haft några större problem med krapula men dom senaste gångerna har jag mått så åt helvete att jag tror det behövs en paus. Ger inga löften om tipaton tammikuu, men åtminstone inget som det har varit nu över jullovet.

Blä.